Mvg precision
Har iallafall precis skrivit klart mitt reportage om när jag träffar Harry Potter! Om man måste träffa personen man intervjuar och gör en riktig blir jag ledsen för mitt reportage är så sjukt bra! Så bra att ni ska få ta del av det nu! HAHA fy fan alltså! Men nu ska jag snart återgå till arbetet.
PUSSS
Reportage
Det är bara eftermiddag men det är redan mörkt ute och det lyser ur det stora slottets många fönster. Jag går överväldigad fram till de stora grindarna bakom vilka han står; Harry Potter. Han släpper in mig och vi tar i hand. Hans hår är lika rufsigt som man sagt och hans mandelformade bruna ögon lyser. Det känns otroligt att den här killen har uträttat så stora saker vid så ung ålder och jag känner mig hedrad som får träffa honom. Han verkar vara en mycket trevlig kille och medans vi går upp mot slottet pratar han på och frågar mig om resan gått bra.
När vi går genom den stora hallen märker jag att uppseendeväckande många blickar följer oss, men Harry verkar inte bry sig särskilt mycket.
– Är det här normalt beteende på Hogwarts? frågar jag honom när vi kommit in i en tom korridor. Harry skrattar lite lätt.
– Nej, det är mest mig de stirrar på.
Lite generad ser jag att han blir.
Till slut är vi i alla fall framme i Gryffindors uppehållsrum och jag är lätt andfådd efter den långa promenaden och de många trapporna. Jag frågar Harry om det inte är svårt att hitta alla klassrum och hinna i tid till lektionerna.
– Jodå, det var ganska jobbigt i början, men det är ju vårt hem och man vänjer sig snabbt. Man får ganska bra kondition också!
– Ert hem ja. Är det inte hårt att vid så ung ålder som bara 11 år tvingas flytta hemifrån och klara sig relativt själv? Saknar man inte familjen?
Det är en av de saker jag undrat mycket över.
– Nja jag kanske inte är rätt person att besvara just den frågan. Hogwarts ÄR mitt hem, innan hörde jag inte hemma någon stans. Man kan nästan se hans ögon glittra vid tanken på skolan som är så mycket mer än bara en skola för honom.
– Men visst är det svårt för en del elever att lämna sina föräldrar, fast att börja på Hogwarts är de flesta trollkarlsbarns högsta dröm. De vill ju liksom sina föräldrar och äldre syskon lära sig behärska och använda magi. Det går ganska snabbt innan eleverna i elevhemmen blir som en egen liten familj.
Jag tänker lite på vad han sagt.
– Men blir det inte påfrestande att aldrig få vara ifred, få vara ensam med sina tankar? Är den första frågan som kommer upp i mitt huvud.
– Nej, man får lära sig att sätta gränser bara, säger Harry med en axelryckning. Är man på dåligt humör eller bara vill vara ensam så säger man det också respekterar kompisarna det. Precis som man gör med familjen hemma.
Det låter riktigt bra tycker jag. Bra kompisar, men det är ju ett måste om man ska bo tillsammans.
– Hur ser en vanlig dag ut för er?
– Haha, inget är vanligt på Hogwarts! Skrattar Harry. Man får ofta överraskningar som nya korridorer eller dörrar som bytt plats eller innehåller helt nya saker. Ibland händer det att något av Hagrids nya djur rymmer in i slottet, han har alldeles för stor tillit till dem, och då blir det kaos.
Harry ser hur mina ögon spärras upp vid tanken på vad för blodsugande djur Hagrid kan tänkas ta hand om och skrattar.
– Det går alltid bra, och om något ändå skulle hända så kan Madam Pomfray i sjukhusflygeln bota det mesta. Men vad var frågan? Jo en typisk dag börjar lektionerna klockan halv nio. Då har alla hunnit äta frukost och ta emot postugglorna som kommer vid åtta och levererar tidningar och paket och brev hemifrån. Vi har fem till sex lektioner om dagen, så dagarna är ganska långa. Vi slutar runt fem och går direkt till middagen och sen har vi hela kvällen på oss att umgås. Och att göra läxor.
Det låter som himla mycket pluggande tycker jag.
– Jo det är det, men vi bor ju på skolan så vad ska man göra? Dessutom måste vi lära oss nästan allt om magi på bara några få år och sen ska vi ut och jobba. Vi vill lära oss mer avancerad magi och komma ut i livet så vi har ju motivation, samtidigt som vi hjälps åt att peppa varandra. Helgerna har vi lediga också.
Ja vad gör ni på helgerna egentligen frågar jag.
– Det blir tyvärr mycket plugg. Men jag är ju sökare i Gryffindors quidditchlag, så jag har ganska mycket träningar också. Sen så händer det att vi får gå till Hogsmead, trollkarlsbyn som ligger här bredvid också umgås vi. Det finns alltid något att göra!
Jag börjar bli riktigt avundsjuk på livet på Hogwarts. I uppehållsrummet där vi sitter i varsin stor mjuk fåtölj brinner en brasa och det sitter elever lite överallt och pluggar och spelar trollkars-schack och knallkort, ett sorts kortspel som ger ifrån sig knallar och små explosioner.
Vad måste man göra frågar jag Harry och tittar runt i rummet.
– Nja, den största kvalifikationen är nog att man är en häxa eller trollkarl. Har magiska krafter alltså. Och nej, det går inte att skaffa bara man vill, sådant är medfött, skrattar han när han ser min suktande min. Ledsen!
Så har min tid med en av världens kändaste och säkerligen ödmjukaste trollkarlar tagit slut och han måste återgå till sitt studerande. Han har tydligen prov i Trolldryckskonst imorgon. Ändå tar han sig lite extra tid och följer mig återigen ut till grindarna.
Jag ger mig av genom den mörka passagen mellan skolan och trollkarlsbyn Hogsmeade där jag ska få eskort tillbaka hem, men mörkret berör mig inte, fastän jag vet att det kan finnas sådana konstiga djur som jag aldrig ens skulle kunna drömma om i skogen runt omkring mig. Jag är bara så glad över att ha fått besöka det inbjudande slottet Hogwarts och spendera tid med Harry Potter - pojken som överlevde, den utvalde. Eller vad man nu vill kalla honom.
Av: Nicole Burstein
I LIKAE A LOT!!!!!! xD
